thebeyond

Alla säger att det är så skönt nu när våren kommer. Solen som värmer, fåglar som kvittrar. Själv blir jag bara deprimerad. Tänker bara på förra våren och hur jävla dåligt jag mådde då. Jag tänker på hur jävla dåligt jag mådde i somras, höstas, julas, nu. Jag tänker särskilt på pappa. Jag vet inte hur många gånger jag har fått honom att gråta det senaste året. Pappa som aldrig gråter. Jag ser bara hans ledsna och förtvivlade ögon framför mig.

Tänker särskilt på en händelse i början av sommarlovet. Vi hade precis ätit, jag hade panik, satt och storgrät verkligen. Han visste inte vad han skulle göra. Han kände sig så jävla hjälplös. Det slutade med att han tvingade ut mig bakom ratten i bilen. Vi körde och körde och körde. Ända till Havdhem och vände. Först på hemvägen slutade jag gråta. Fattar inte hur han vågade sitta där bredvid mig för jag kommer ihåg att jag satt och hoppades på att en stor lastbil skulle komma körandes och råka köra in på vår körbana och krocka med oss. Det skulle lösa alla problem, för då skulle jag vara död, då skulle jag slippa undan detta helvete. Det kom ingen lastbil.

/Anna