thebeyond

Oh no! På 2mannaSM är han min! Du kan glömma alla dina jävla tankar om honom. Du ska inte tro att du kan få allt. Never! Jag kommer göra det bara för att jävlas, bara för att ta ner dig på jorden lite. Det kommer bli så jävla kul! Du kommer bli så jävla ledsen.

/Anna

Idag, den 7 juli var dagen då jag blev diagnostiserad. Japp. Jag vet inte. Inte kom det väl direkt som en chock sådär, men ändå kändes det som ett litet slag i magen att verkligen veta säkert. Å andra sidan är det rätt skönt att ha det bekräftat också. Just nu är det bara min syster som vet vad det rör sig om (även om många har sina aningar). Förmodligen kommer det inte vara så länge, alltså att bara hon vet. Men än så länge så är det så.
Det känns som diagnosen står tryckt med en stor fet stämpel i pannan. Eller som om det är en stor pil med blinkande text riktad åt mig.
Jag vet inte hur det här kommer att sluta.

/Anna 

Kanske är dags för ett inlägg nu? Var ett tag sedan sist.
Jag lever. Typ. Känner mig inte helt lika deprimerad som förut. Jag är två personer. Just nu är jag den vanliga Anna, nästan. I början av sommarlovet var jag någon helt annan.

Blå lagunen i helgen. Drog ut husvagnen, drack, grillade och badade. Blev helt illröd - somnade i brassestolen med Benjamin. (Vi satt inte i samma, men vi satt brevid varandra). Trevligt ställe, trevligt folkt, trevlig kväll/natt/morgon.. Haha Karin måste ha fått en mindre chock när hon öppnar bildörren och jag och Benjamin ramlar ut... Hehe :)

Har beställt en massa kläder. Det blir dyrt, för pappa alltså :)

/Anna