Långa dagar

Älsklingen står och lagar mat till mig ute i köket. Själv ligger jag i sängen och latar mig :) Han bad mig säga en maträtt som jag ville äta, så jag valde tacopaj, vilket han nu står och gör. Det börjar lukta underbart i hela lägenheten.


Dagarna går så sjukt fort nu när man jobbar 9 timmar och dessutom har sitt arbete 25 minuters bilfärd (då man kör lagligt, annars tar det ca 17 min) bort. Man går upp tidigt och kommer hem rätt sent stentrött. Då ska man duscha, fixa mat, vara trevlig med nära och kära, fixa matlåda och sånt vardagsfix. Detta har fått mig att inse att man inte ska underskatta sina föräldrar. Jag tänker på när man typ gick i grundskolan och förväntade sig att mamma och pappa skulle komma hem pigga och glada från jobbet, ställa sig och laga mat, tvätta, hjälpa till med läxor, vara sällskap framför TV:n osv. Då fattade man inte att även föräldrar också kan vara trötta efter en dags arbete. Man krävde så sjukt mycket av dem, fattade inte att deras arbete kunde vara utmattande. Nu har jag i alla fall börjat förstå varfär mamma och pappa ibland var trötta och arga och inte ville göra mat. Arbetslivet är hårt. Gud nåde mina framtida barn om de inte fattar att jag också får vara trött!  
  
/Anna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0