thebeyond

Jaooo. Dagen har varit mycket trevlig! Mina och mammas julgodis-experiment blev alla mycket lyckade! Brända mandlar, bountybollar, snöbollar och mozartkulor vad var vi orkade med. På tisdag ska jag hem till älskade pappsen för att koka knäck och kola med honom samt baka ut resten av min pepparkaksdeg som inte gick åt till brownisarna tidigare i veckan. Mycket julgodis blir det! Tur att det bara är jul en gång varje år! ;)


Dessutom ska han och jag snickra ihop ett pepparkakshus. Inte för att skryta, men det är jag och pappa BÄST på. Vi kompletterar varandra galet bra. Han lugnar ner mig när vi ska sätta ihop alla delar och när jag får panik över att hörnen inte står i 90 graders vinkel. Det måste ju vara PERFEKT när jag gör något.. Själva ihopbyggandet brukar dock sluta med att jag sitter och och ser på medans pappa bränner sig på sockret men ändå tillslut får ihop världens mest vinkelräta hus. När dekoreringen sedan tar sin början är det jag som tar kommandot, greppar tag i påsen med glasyr och låter pappa servera mig med non-stop i olika färger (som jag redan har sorterat upp i olika högar efter färg och således kan se vilka färger som kan återkomma flest gånger i det årliga diagonala mönstret på taket).


Processen har inte alltid sett ut som beskrivet ovan. Utan för ett par år sedan då pepparkakshusbygget skulle äga rum, stod mamma alltid i köket och vrålade att jag INTE fick komma på en meters radie från den varma stekpannan med sockret i. Detta gjorde mig alltid fly förbannad eftersom Karin då själv fick bygga ihop huset med pappa, vilket jag var så SJUKT avundsjuk på! Dessutom överglänsade hon alltid mig när vi tillsammans skulle dekorera huset. Jag fick alltid en gavel samt baksidan att dekorera eftersom de var dessa sidor som skulle synas minst...Och i stort sett fick jag ta de godisar som blev över efter det att hon hade gjort det PERFEKTA mönstret på framsidan...Livet är inte lätt när det är svårt!
s
/Anna