Life's a piece of cake?

Man blir så frustrerad när inget fungerar, när ingen förstår. När dom bestämmer över huvudet på en som om man vore ett litet barn. Den här dagen har verkligen varit hemsk. Vet inte hur många gånger jag bara ville ta mina böcker och dra hem på grund av att tårarna brände bakom ögonlocken. 

Gårdagen var lika förjävlig. Det är ett år sedan nu. Du beter dig som om inget har hänt. Som om allt är som vanligt. Men det kommer aldrig mera bli som vanligt. Du ljög och du ljuger fortfarande som en jävla gris för mig. Du tror att jag tycker att allt är okej som du håller på med. Men det är det fan inte. Fast jag säger inget. Jag bara sitter där och tar emot varje smäll. Du har ingen respekt för mig, har du någonsin haft det? Du inser inte hur jävla mycket du har sårat mig med dina lögner, dina samtal med loket och ditt jävla uppträdande. 
Jag kommer aldrig, ALDRIG, tillåta mig själv att bli som du mamma.

/Anna 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0