thebeyond

Adam var här igårkväll. Han sov över här också. Så snäll och underbar. En sån oförglömmlig kväll/natt/morgon. Ville verkligen inte att han skulle åka till jobbet imorse.

Men hur kan en sådan dag med en sån bra start få ett sånt idiotiskt slut? En sån jävla örfil man fick under besöket på sjukhuset. Sved så in i helvete, svider fortfarande.  
Jag hatar att se pappa gråta. Det kan vara en av de värsta sakerna som någonsin kan hända. För när han gråter, då är han verkligen ledsen. Och anledningen till varför han gråter är mig. Det är mitt fel alltihop. Utan mig så skulle han var glad. Han skulle inte behäva tänka på så mycket då. Mitt fel, mitt fel, mitt fel att han mår dåligt.  

/Anna