thebeyond

Jag vet att det förmodligen redan har framgått i mina tidiagre inlägg, men julafton är så jävla överskattat. Så sjukt mycket surr för bara en liten skit-dag.

Jag hatar att vara jag, jag hatar att vara sjuk. Jag hatar att ingen är i närheten av att ens förstå. Jag hatar att vara mätt, jag hatar att behöva äta. Jag hatar att jag inte kan njuta av mat. Jag älskar mat, jag är besatt av mat, recept, kokböcker. Men jag hatar ändå mat över allt annat på denna jord.

Jag hatar att mamma är så jävla pain-in-the ass. Jag hatar att hon är så falsk, så jobbig och så störande. Jag hatar att jag behöver vara hennes dotter.

Det som jag berättar nu är bara en liten bråkdel av vad som egntligen finns under ytan. Det finns så mycket som bara ligger där och bubblar. Men jag känner att det inte är någon idé att berätta för någon, för de säger bara "jag förstår" fast de egentligen inte har en blekaste jävla aning. Men jag VILL berätta för någon. Jag har gått i behandling sedan maj typ. På varje möte sitter jag bara och ljuger. Jag vill inte berätta hur dåligt jag egentligen mår och hur sjuk jag egentligen är. Jag vill inte erkänna det för mig själv.

God jävla jul på er.

/Anna