thebeyond

Är det nu man ska vara sådär överglad och superlycklig och snuskigt trevlig mot allt och alla? För isf så kommer jag inte lyckas. Inte på långa vägar. Ingen förstår hur jobbigt det är för mig att sitta runt ett bord med massor av andra som "vet". Jag vet hur dom granskar mig och tänker "potatisen äter hon inte och inte hade hon smör på mackan heller." De följer varje tugga jag tar, varje rörelse jag gör. Dessutom förväntas man äta extra mycket under jul. Ingen förstår hur svårt det är för mig. Alla tror att dom förstår men man gör inte det förrän man själv sitter i min sits.   

Karin är den enda som har vågat fråga hur det känns. Igårkväll gjorde hon det till exempel, när vi var hos farmor. Rätt efter rätt dukades fram, jag trodde att jag skulle dö. Och hon såg hur jag förändrades. Hon är så rätt fram. Smyger inte bakom ryggen och tisslar och tasslar som alla andra. Jag har saknat henne så fruktansvärt. Jag tror inte hon fattar hur mycket hon betyder för mig.


Julafton är så överskattad. Julmaten har jag aldrig varit särkillt förtjust i. Köttbullar och rödbetsallad kan man ju äta när som. Det enda man längtar efter är julskinkan, men det är det enda. Pepparkakor har jag redan ätit mig mätt på. Kalle Anka suger. Julklapparna ser jag inte fram emot. Släkten suger.  



Dock ser jag fram emot en sak under dagen. Och det är 2010 års julvärd. André Pops. Kan det bli bättre eller kan det bli bättre? Ögongodis på HÖG nivå. Han är så fin! :) I think I've got a crush on him ;) Sorry Adam, but I can't help it...



/Anna