thebeyond

Varför har vi inte fått hålla på med diktanalyser tidigare? Det är grymt underskattat! Även jag trodde från början att det skulle vara astråkigt att analysera ett par rader som man absolut inte hajar ett skit av. Men nu har jag hållit på ett tag, läst dikten om och om igen, och jag tror faktiskt att jag har kommit fram till något klokt och jag hoppas att det kommer bli en bra redovisning på onsdag!

Det här är min dikt:

Trollbunden, Karin Boye

När du är borta, hungrar så vilt min själ.
När du är nära, längtar jag likaväl --
förtvivlad ser jag,
stelnad, sluten,
hur tom och fåfäng
flyr minuten.

Ditt väsens stolta kungliga blomdoft fin
jag ville hemligt dricka, ett heligt vin --
men dödstung står jag
som i drömmar,
med törst som Tantalos
i klara strömmar.

I ensamhetens tid har min tunga bränt
att säga dig det vackra jag drömt och känt --
men i din närhet
min tanke somnar,
min port är stängd,
och hjärtat domnar.


Man måste läsa den ett par gånger innan man inser att den är rätt bra faktiskt. Det krävs att man skrapar lite på ytan och tittar var som egentligen står där under för det räcker inte bara att läsa den precis som den är, utan man måste liksom gå mer på djupet. För det finns hur mycket som helst som man kan skriva om den. Så jag ska nu passa på att citera vår lärobok: "det är bara en dålig dikt som har en botten".



Midsommar, Söderöra, 2009

/Anna